– Det var fantastiskt att se barn och unga inom Scouterna ta sig an nya utmaningar. De lärde av varandra och skapade nya vänskapsband över kårgränserna. Det var även ett utmärkt tillfälle att visa bredden av vad Sensus har att erbjuda, bortom den traditionella scoutverksamheten, säger Linn Dimmlich, som arbetar med scoutverksamheten hos Sensus.

Fick upp ögonen för våra musikhus

Gustaf Uicic, som är verksamhetsutvecklare inom musik på Sensus, berättade om den positiva responsen från deltagarna:

Många som redan spelar musik sökte sig till studion för att dela sina kunskaper, medan andra som aldrig tidigare spelat ett instrument fick chansen att prova på allt från trummor till elgitarr och sång. Efter lägret visade många ett ökat intresse för att besöka våra musikhus i olika städer.

Efter en lyckad vecka lämnade Sensus lägret med nya insikter kring hur vi kan ta tillvara på Sensus stora bredd och kompetens samt erbjuda flera ingångar till folkbildande aktiviteter för barn och unga. Lägerveckan var ett samarbete mellan Hallands, Västgöta södra, Skaraborg, Göteborg och Västbodal scoutdistrikt samt Sensus.

Vi möter vår samarbetskontakt från föreningen Inventum utanför deras unika och anpassade verksamhetslokaler, omgivna av naturen, som lovar en trygg miljö att vistas i. Det är höst i luften och innanför dörrarna råder full aktivitet och kanske lite nervositet bland seniorerna. Det är nämligen dags för filmpremiär med veckans filmer på Filmkollo Senior.

Att man aldrig blir för nyfiken eller ens för gammal för att lära sig något nytt bekräftas av deltagarnas entusiasm på Filmkollo Senior. På kollot får seniorerna lära sig allt om filmproduktion, skådespeleri och regi. De lär sig av varandra och byter erfarenheter. Av de unga cirkelledarna som stöttar och leder grupperna i filmarbetet får de med sig mycket ny kunskap.

Vi får höra mer om hur Filmkollo Senior skapades för tre år sedan.

– Med vår erfarenhet från Filmkollo för ungdomar ville vi skapa ett liknande koncept för äldre, som precis som den unga generationen ska ges möjlighet att uttrycka sig med kultur. Vi hade också hört far- och morföräldrar som hämtat sina barnbarn från Filmkollo, att det här ville de också kunna göra, vilket vi lyssnade på.

På vår rundvandring i Filmkollots lokaler besökte vi rekvisitaförrådet där det fanns en hel del kläder och prylar, som vi såg användas flitigt i filmerna, precis som all ny kunskap inom sårsminkning.

Verksamhetsbesöket toppades med filmpremiär där alla filmer som skapats under veckan visades i biografen. Glada lägerdeltagare fick se alla veckans filmer tillsammans. Filmerna och information om hur arbetet i de olika grupperna gått presenterades från scenen, av de unga cirkelledarna som varit med seniorerna när filmerna skapats. Titlarna på veckans premiärfilmer var ”Göstas Hemlighet”, ”En Mammas Val”, "Tango för Tre” och ”Arvet”.

Utifrån filmtitlarna konstaterar vi att filmerna speglar ämnen och dilemman som kan vara aktuella för seniorer och att alla grupper hade använt sig av moment de lärt sig under veckan, för att skapa sina filmer. Varje grupp hade också fått agera skådespelare i en studioinspelning regisserad av lägrets ledare. Även dessa filmer ingick i filmvisningen och skådespeleriet sattes i fokus.

Ny kunskap, gemenskap och skaparglädje i grupperna speglade filmerna och det är precis det här som verksamheten vill åstadkomma.

Applåder hördes i biografen efter varje filmvisning och det hela avslutades självklart med en gruppbild med alla nya vänner från lägerveckan. Kontaktuppgifter byttes mellan deltagarna, som kommit från flera olika orter. Därefter stod fika på schemat, innan det var dags för seniorerna att vinka av varandra och för oss att tacka för att vi fick hälsa på och se verksamheten i full gång.

En verksamhet där gemenskap och skaparglädje i en lärande miljö får ta plats.

– Kvällen igår var helt otrolig. Känner en stark längtan efter mer sånt i mitt liv, mer kollektivt djup. Älskade upplägget av olika inslag och att man aldrig visste vad som skulle ske näst. Är otroligt imponerad, sa Amanda, 28, dagen efter evenemanget.

Kvällen inleddes med en djupgående reflektion över vad ett hem egentligen är. Är det en plats, en känsla, en identitet, eller kanske ett löfte om beständighet? Dessa frågor ekade genom lokalen när Katrice Horsley, en internationellt erkänd storyteller, delade berättelser som väckte både skratt och eftertanke.

Hon bjöd in publiken att fundera över hur det känns att vara hemma i sin egen kropp och var de gemensamma berättelserna om vårt framtida hem finns.

Dans, vila, musik

Dansaren Therese “T-zer” Sahlin gestaltade en personlig berättelse om att som barn leva i en ryggsäck alltid på språng mellan föräldrarnas hus och att nu på ett annat sätt leva i resväskan med sin dotter och partner, som kringresande dansare.

– Som dansare är kroppen mitt hem, konstaterade hon i samtal med Katrice Horsley.

Folkbildaren, musikern och mystikern Ashar Yamin Khan förde in element av livets andliga dimension och guidade deltagarna in i en djup, stillsam vila för att sedan lämna plats på scen åt Medish Tewolde som avslutade kvällen med en minst sagt förtrollande musikalisk närvaro.

Filosofen Christoffer Lindgren axlade rollen som kvällens husfilosof och stod redo för att mötas i frågor om hemmet, med hjälp av filosofihistoriens perspektiv.

Vad innebär det att känna sig hemma?

Julia Engborg, verksamhetsutvecklare på Sensus, förklarade att syftet med kvällen var att skapa en plats där människor kunde utforska sin relation till begreppet hem och vad det innebär att känna sig hemma.

– Vi ville erbjuda ett mellanrum fritt från det annars konstant störande bruset, där vi tillsammans kunde reflektera över de stora frågorna: Vad längtar vi egentligen efter? Hur definierar vi ett hem i vår samtid som så ofta premierar äventyraren framför hemlängtaren?, sade hon.

En annan intention med kvällen var att det inte bara skulle vara ytterligare en kväll av kulturkonsumtion, utan att det faktiskt var en kväll rotad i en kollektiv upplevelse av att höra samman.

Enligt Matilda, 35, var kvällen unik i sitt slag:

– Eventet var något helt utöver det vanliga och verkligen något som lämnade mig djupt berörd. Programmet guidade oss besökare till lugn, skratt, dans, eftertanke och reflektion. Jag har aldrig varit på ett liknande event i Göteborg. Kombinationen av framträdanden var unik. Stämningen var ärlig och öppen. Jag kände mig konstigt nog connected med de andra i publiken och lämnade kvällen med flera nya kontakter och framtida vänner. Det är sällan jag får gåshud, gråter och skrattar under en och samma kväll. Jag hoppas innerligt att jag får chansen att uppleva en sån kväll igen!

En magisk kväll som fick mig att glittra inombords. Ett unikt tillfälle att känna verklig samhörighet med nya ansikten. Tillsammans byggde vi ett gemensamt hem som vi njöt av hela kvällen.

Att skapa relation med världen

Kvällens tema har bland annat vuxit fram ur tankar från sociologen Hartmut Rosa och kulturantropologen Mikael Kurkiala. Rosa beskriver vår tid som präglad av en accelererande förändring som skapar en känsla av att aldrig riktigt höra hemma och en brist på upplevelse av resonans. Kurkiala menar att vi lever i en sorts existentiell exil, där vi är frånkopplade vår omgivning och till och med våra egna kroppar. I sin senaste bok, "Där pendeln har sitt fäste", skriver han om hur den existentiella exilen består i upplevelsen av att relationen mellan individ och värld är bruten.

Kvällen guidades därför av frågor som: Hur kan vi skapa relation med världen? Hur kan vi på riktigt svara an när världen ropar? Hur kan vi i våra kroppar väcka en längtan efter att ansvara för det gemensamma hem som framtiden så djupt behöver?

Sensus ambition att främja existentiell hållbarhet genom att odla vår förmåga att relatera till en komplex tillvaro blev tydlig under denna minnesvärda kväll, där berättelserna band oss samman och gav oss en känsla av tillhörighet.

– För oss var det viktigt att den här kvällen fick gestalta något som vi tror saknas i det allmänna sättet att möta samtidens kriser och dess obegriplighet, nämligen upplevelsen av att skakas om känslomässigt och kroppsligt. Visst är intellektuell förståelse viktig, men i ett samhälle som nästintill bygger på huvud, ville vi i enlighet med folkbildningens människosyn, bjuda in både hjärta och händer i ekvationen, förklarade Julia Engborg på Sensus.

Storytelling som förändringsmetod

Storytelling, en av mänsklighetens äldsta traditioner, har alltid varit ett sätt att gestalta vår existens, förstå vår historia och föra vidare traditioner, moral och kunskap. Berättelserna har gett oss ett hemmahörande, ett kollektivt medvetande och en gemenskap. Folkbildningens grund är att lära oss om varandra, av varandra och genom varandra, och enligt Paulo Freire är vikten av att beskriva sin värld och kritiskt föra dialog om den ett avgörande steg för att kunna förändra den.

Anna Malmer, en av arrangörerna från Sensus, betonade vikten av att använda berättande för att gestalta vår existens och föra kunskap vidare.

– Vi måste ställa oss frågorna: Vilka berättelser har vi fått höra? Vilka berättelser har aldrig blivit berättade? Och vilka berättelser behöver vi för att skapa den värld vi drömmer om? resonerade hon inför kvällen.