Psykisk ohälsa drabbar allt fler. Antalet sjukfall inom psykiatriska diagnoser har mer än tredubblats sedan 2010. Samtidigt omges psykisk ohälsa fortfarande av tystnad och stigma, och i dess yttersta konsekvens skördar den liv. I Sverige tar närmare 1 500 personer sitt liv varje år – en tragedi som drabbar familjer, vänner och hela samhället. Det var mot den bakgrunden som Suicidpreventiva veckan på Gotland tog form i september 2025 – en vecka fylld av föreläsningar, kultur, samtal och aktiviteter med målet att bryta tystnaden.

Initiativet kom från den ideella föreningen MindShift Gotland, med vilken Sensus sedan flera år har ett nära samarbete. Genom projektet Guldhjärnan har Sensus samordnat utbildningsinsatser i "Första hjälpen till psykisk hälsa" på ön, och sedan starten har fyra procent av den vuxna befolkningen på Gotland utbildats. När MindShift Gotland inför 2026 övergår från förening till ett informellt nätverk för psykisk hälsa, ville styrelsen göra en extra satsning för att uppmärksamma frågor kring psykisk hälsa. De bjöd in fler organisationer som alla tackade ja till att medverka. Resultatet blev ett stort nätverk med 18 organisationer som tillsammans fyllde Suicidpreventiva veckan med idéer och aktiviteter.

Att vända det invanda upp och ner

Veckan inleddes med en föreläsning av Henrik Wahlström, som öppet delade sin resa med bipolär sjukdom. Henrik är upphovsperson till symbolen Uppochner, som berättar att bäraren har en öppen och accepterande inställning till psykisk ohälsa – ett sätt att visa för dem som hemlighåller en diagnos att de har allierade omkring sig. Drygt 300 personer kom till föreläsningen, och många dröjde sig kvar efteråt för att samtala. Dagen efter genomfördes föreläsningen vid tre tillfällen för Wisbygymnasiets elever och personal – totalt cirka 1 500 personer.

Henrik Wahlström beskrev efteråt gensvaret:

Kämpande föräldrar som fått ny pepp, ungdomar som har funnit nytt hopp om framtiden, som äntligen har vågat berätta för någon om sina utmaningar och en lång rad gripande meddelanden som har skickats direkt till mig efter föreläsningarna.[...] För första gången känner jag att jag arbetar med något som verkligen spelar roll.

‍

Tig inte!

I Bryggarsalen på Stand Hotel i Visby visades föreställningen "Tig inte", baserad på texter av den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj med musik av Prokofiev, Rachmaninov och Skrjabin. När pianisten Gisela Herb slog an de första tonerna av Skrjabins dramatiska "Etyd op.8, nr 12", spred sig en laddad tystnad bland åskådarna. Skådespelaren Peter Jankert trädde fram och gav röst åt Navalnyjs ord:

Vi måste vara uppmärksamma och vaksamma när yttrandefrihet och medmänsklighet långsamt nedmonteras. Så innan det är för sent, innan det inte finns någon återvändo, är uppmaningen: Tig inte!

Föreställningen vävde samman Navalnyjs lidelsefulla appeller för yttrandefrihet och människovärde med de ryska tonsättarnas dramatiska musik. Parallellerna till veckans tema var slående: vikten av att våga tala, att bryta tystnad kring det svåra, att ge en röst åt det som annars riskerar att förbli osagt – oavsett om tystnaden är påtvingad av yttre förtryck eller av inre demoner.

Efter föreställningen följde ett publiksamtal där flera av åskådarna delade med sig av sina upplevelser och reflektioner över hur föreställningen hade berört dem. En av besökarna sa:

– Det handlar om mod i alla dess former. Modet att tala när det är lättare att tiga, modet att nå ut när det är lättare att vända sig inåt.

Steg för steg i närvaro

Veckan rymde också konkreta verktyg för psykiskt välmående. I Tallunden i Visby samlades en grupp deltagare för att vandra tillsammans i tystnad. "Mindfulness handlar om att vara fullt närvarande, om att observera utan att döma", förklarade Emelie Brandt Rossander, mindfulnessinstruktör och ledare för vandringen, medan gruppen bildade en cirkel bland tallarna. "Under den här vandringen ska vi öva medveten närvaro."

I tystnad vandrade deltagarna bland tallarna, uppmärksamma på fotstegen mot marken och vinden mot huden. Efteråt samtalade gruppen om hur mindfulness kan användas i vardagen, särskilt under perioder av stress och oro. Emelie avslutade:

Det kraftfulla med mindfulness är att den ger oss verktyg att möta svåra tankar och känslor utan att översvämmas av dem. Vi kan inte alltid ändra vad som händer oss, men vi kan öva på att förhålla oss till det som sker.

‍

Dotter och mamma – två perspektiv på samma smärta

Den 10 september, på den internationella suicidpreventiva dagen, samlades omkring 70 personer i Tjelvarkyrkan. Alicia Brandt Rossander berättade med ärlighet och direkthet om sin resa genom tvångsvård, missbruk och övergrepp – men också om vägen till tillfrisknande, om kärlek och om hopp. Därefter var det hennes mamma Caroline Brags tur, som delade med sig av hur det kan vara att stå bredvid: maktlösheten, den ständiga oron, men också att aldrig ge upp hoppet om sitt barn. Mellan berättelserna spelade den gotländska soulartisten Kim Princis egna låtar – musik som berörde och gav rum för eftertanke.

Efter föreläsningen stannade de flesta kvar. I en stilla ceremoni tändes ljus för dem som förlorats genom suicid. Ett efter ett nämndes namn – söner, döttrar, föräldrar, syskon, vänner. Varje namn, varje låga – ett minne som fick leva vidare denna kväll.

Emelie Brandt Rossander från NSPH-Hjärnkoll Gotland reflekterade efteråt:

– Det kommer behövas tid för att landa inuti. För att hitta orden. Det ni skapade i kyrksalen i Tjelvarkyrkan ikväll skakade merparten av oss i grunden. Begravda gammelgäddor fiskades upp från djupet. Finare avrundning kan jag inte tänka mig.

Kraften i att göra det tillsammans

Suicidpreventiva veckan på Gotland 2025 visade vad som händer när civilsamhälle, kommun, region och kyrka samlas kring en gemensam fråga. Totalt nådde veckans aktiviteter närmare 2 000 deltagare. Men siffrorna berättar bara en del. Det som stannar kvar är berättelserna – Henriks, Alicias och Carolines mod att dela det svåraste, ljuslågorna i Tjelvarkyrkan, tystnaden som bröts i Bryggarsalen.

Sensus roll som samordnare av Guldhjärnan och utbildningsinsatserna har varit central i det långsiktiga arbetet för psykisk hälsa och suicidprevention. Men kärnan i Suicidpreventiva veckan var något större: ett helt samhälle som bestämde sig för att inte tiga.