Osäkerheten i vår när- och omvärld är på många sätt ovanligt stor. Folkbildningen är på väg in i en ny tid med reformerat bidragssystem och det folkbildningspolitiska läget är både polariserat och ifrågasättande. Ena dagen beskrivs civilsamhället som omistligt, andra dagen är vi under skarpt prövande.

Detta år har präglats av snabba kast. Vi är i omställning. Vi behöver mobilisera tilltro och tillit. Tilliten beskriven som en förväntansfull inställning till människans framtida handlande. Att vi utifrån en genuin idétradition bidrar till samhällsnytta eller som vi själva skulle uttrycka det – meningsfullhet.

Hur mäter en det som är svårmätbart? Det mäter en genom tillit. Och om tilliten är naggad i kanten – hur gör en då? En delar berättelser, berättelser som visar på livschanser.

Hur människor genom folkbildningen fått ett nätverk, stärkt sin självkänsla, frambringat kraft för att skaffa sig en utbildning och därigenom få ett arbete, vågat stå inför publik eller kanske lärt sig att samspela i grupp.

Och det gör vi, delar berättelser. Under hashtaggen #folkbildningförmig kan en ta del av många fina berättelser och vi har valt att dela några härunder.

Och de som möjliggör dessa möten och goda samtal som resulterar i dessa berättelser är alla våra kollegor, cirkelledare och kulturarbetare, våra samarbetsparter och medlemsorganisationer.

Tack för i år och tack för att vi tillsammans oförtröttligt vill bidra till fler framtida berättelser.